Söndagen 12 November

Fin morgon efter att ha slappat en stund på morgonen packar vi ihop vid elvatiden. Det tar en liten stund att fixa till alltihop. Men tillslut rullar vi iväg. Vi betalte 340 kr för tre nätter med el. Det är helt ok. Sedan drar vi väg söderut efter väg 393 mot Sagres.

När vi kommit ett par mil söder om Odemira på väg N120 så är den plötsligt avstängd för all trafik. Det är inte bara vi som är otroligt förvånade och störda utan vi ser ett antal portugisiska bilar som får samma problem som vi. Detta är den enda vägen söderut. Vi får åka tillbaka till Odemira och göra en lång omväg på ca 10 mil.  VI åker genom olika typer av landskap i början ett tätt beväxt landskap som senare övergår i berg och dalar mindre beväxta till röd jord med få växter och senare igen apelsinlundar och palmer.

Omvägen resulterar i att vi inte kommer till Sagres idag Istället kommer vi till Motorhome park Albufeira. Albufeira är en stor sommar/turiststad med all tänkbar service och underhållning. När vi åker genom staden passerar vi hundratals barer och cafeer. Det verkar väldigt trevlig och vi kan bara föreställa oss vilket folkliv det måste vara på sommaren. Ställplatsen i utkanten av staden är mycket välordnad stor med all tänkbar service. Vi mös redan vid infarten av personal som hjälper oss tillrätta. Vi betalar 9 eur per natt och börjar med två nätter, passar samtidigt på att beställa färskbröd till imorgon. 10 kr för 4 frallor. Det verkar finnas en stor mängd svenskar här. Direkt efter vår ankomst äter vi sill och potäter och tar en OP till det. Soligt och 24 grader i skuggan. Nu börjar det bli jättefint.

Precis utanför vår bil ligger boulebanan och det spelas hela tiden framtill mörkret vid sextiden. Det verkar vara en blandning av nationaliteter som spelar och språket en blandning av tyska, franska, svenska och engelska. I morgon får vi gå runt och försöka få lite kontakt med folket här.

Lördagen 11 November.

Skön solig morgon frukost i långsam takt till ljudet av morgonekot. När det är diskat skurar vi golvet och sedan blir det att sitta i solen och slappa och läsa resten av dagen. Kortare avbrott för ett par makrillsmörgåsar till lunch. Nu börjar vi komma in i panchislivet. Vid halvsjutiden går vi ner till Restaurangen på campingen. Det är fullt med folk och ett jätteös. Vi sätter oss i den inre delen och beställer varsin grönsakssoppa och sedan biffstek portugeese och en karaff vin. Jättegott. Måltiden avslutar vi med varsin espresso. När vi står i kassan och ska betala ser Amelie grillade kastanjer och ber få en påse sådan med oss till bilen. Notan går på 22 EUR men de får 25 dvs ungefär 250 kr. Otroligt vad billigt man kan leva här. När vi kommer ut från restaurangen så står det en orkester och spelar och alla som vi sett när vi kom står och lyssnar och klappar i händerna. Vi går till bilen och ser en gammal deckare.

Fredagen 10 November.

Solig morgon men den klara natten har gjort att det är bara 9 grader vid halvnio tiden. Frukosten aväts långsamt medan vi lyssnar på morgonekot. Det verkar mest vara stök ute i den stora världen. Vi läser surfar runt på olika nyhetssiter och tidningar en stund innan vi tar tag i dagens stora övning. Det blir en stor rengöring av bilen inombords. Allt skrubbas, väggar, golv, fönster och toaletten. När vi är klara vid tolvtiden luktar det såpa överallt. Då tar vi en promenad runt i byn. Den är jättefin med sina vita byggnader och olikfärgade grunder vid marken.

Vi uppskattar Portugal mer och mer för att det är rent och man sköter om allting även om det är fattigt. Människorna vi mött är väldigt trevliga och hjälpsamma och allt andas frid. Vädret är fint det är med andra ord härligt. Vi promenerar runt en liten stund och insuper atmosfären.

Sedan slår vi oss ner på en liten uteservering precis utanför campingen och tar ett glas vin till Amelie och en öl till Anders samt en påse chips att dela på VI blir skyldiga hela 33 kronor för detta. Skäms ju nästa med tanke på vad vi är vana betala.

Efter den här” investeringen” går vi tillbaka till bilen för lite fredagsmys och läsning.

Sitter och läser och sippar på ett Vinho Verde, ett grönt vin, Friskt och lite spritsande men väldigt uppfriskande till en god bok. Bredvid oss har det kommit en VW camper med att holländskt par med ett lite barn på 14 månader. Barnet är jättelångt men när vi ser föräldrarna så förstår vi varför. Han är över två meter och hon är minst en och åttiofem.  Växlar några ord med dem innan vi går vidare.

Tar och går över till Campingen restaurang vid femtiden med förhoppning om mat. Det var endast baren som var öppen och herrarna i byn satt och tittade på fotboll. Portugal mot Rumänien.

Vi anslöt till ”gänget” och beställde varsitt glas vin a 9 kronor. Tröttnade ganska kvickt på fotbollen och gick tillbaka till bilen. Förstod aldrig vilket lag som var vilket och eftersom det inte blev något mål kunde vi inte lista ut det.

Återkom till Restaurangen klockan nitton när de öppnade. Nu var det full fart med många som vi uppfattade det lokalbefolkning. Vi beställde in till Amelie Biff med champinonsås och till Anders en biff Portugese en biff med massor av vitlök en enliterskaraff lokalt vin och som avslutning varsin portion med risgrynsgröt med kanel och socker. Hela kalaset gick på 230 kronor. Härnere kan man verkligen leva gott och billigt. Jättetrevlig servitris som pratade en bra engelska, på det hela en jättefin kväll. Tror vi kommer ta det lugnt och stanna i Portugal ett tag. Trevliga människor, härligt väder,ordning och reda och låga priser, kan det bli bättre.

Torsdagen 9 November.

Solig morgon med frisk vind. Vi väcks tidigt av sirener och det verkar som om räddningstjänsten är på väg med ett antal bilar till den närliggande idrottsplatsen. Det är ju känt att idrott och motion leder till mycket skador.Tur att vi förstått sambandet och lyckas hålla oss skadefria. Det är bara 13 grader och vinden gör att det är kallt. När morgonrutinerna är klara åker vi iväg för att se på Kristus statyn. GPSn visar vägen. När vi är nästan framme blir vägen väldigt smal och endast fordon under 9 m eter får köra där. Visserligen kvalificerar vi in där men vi avstår i alla fall. Så vi sätter kurs ner mot Algarve.

VI tar in på Camping Milafontes en jättestor camping som är året runt öppen. Den portugisiska administrationen vid incheckningen är imponerande, så mycket papper och blanketter för två personer som ska övernatta. Det är väldigt tomt på campingen så det finns många platser att välja på och vi åker runt en stund innan vi ställer upp oss.

På vägen hit har vi stannat till och införskaffat diverse livsnödvändiga tillbehör. Bland annat tvenne grillspett om totalt 550 gram. De kostade 39 kr och till det lite bröd för 1,10 kr samt tomater och lite olja. Här kan man verkligen leva gott på en liten budget.

Onsdagen 8 November

Soligt men lite kallt eftersom värmaren har stannat under natten. Men solen gör ganska snabbt så det blir skönt. Vi latar oss under förmiddagen och sitter och läser och myser samt googlar på tåglinjer, T-banor Spår vagnslinjer och kartor över Lissabon. Vid tolvtiden promenerar vi kilometern ner till järnvägsstationen.

Köper varsin tur och returbiljett in till Campolede. Tåget är ett fint dubbeldäckartåg som snabbt för oss in till stan. Det är spännande att åka med det över bron över inloppet till Lissabon. Bron heter 25 April och den är 2277 meter lång med ett längsta hängbro spann på 1013 meter. Den segelfria höjden är 70 meter. Så det svindlar lite för oss höjdrädda när vi åker över. Ovanpå Järnvägsbron går vägbron, Den åkte vi över igår med bilen och vi seglade under bron förra hösten när vi var ute på kryssning med MSC Opera. Kliver av tåget vid Campolede och tar en taxi till slutstationen av spårvagnslinje 28. Taxiresan tar ca 15 minuter och vi undrar om det är något fel på taxametern för den rör sig knappt. När vi kommer fram vill chauffören ha 47,50 kr men han får 60 och blir jätteglad.

Spårvagnen kommer nästan direkt. Det är gamla enkla vagnar som vi åker med. Det är otroligt hur vi tar oss runt. Bitvis är det extremt trångt så till den milda grad att föraren hoppar ur och viker in backspeglarna på bilar. Det är också mycket imponerande hur spårvagnen tar sig upp för branta backar och lyckas bromsa i nerförsbackarna. Förarna är mycket hjälpsamma och de verkar stanna förutom vid stationerna också där det står äldre personer och vinkar. De äldre får som vi ser det varje gång hjälp av någon förbipasserande att komma på vagnen och föraren håller vagnen tills de fått en sittplats och sitter ner. Åker hela sträckan till slutstationen där alla får kliva av. Anders har behov av en toalett så vi uppsöker en liten uteservering för att få något drickbart och samtidigt lösa toaproblemet.  Serveringen sköts av en kines som inte alls verkar förstå att vi vill ha ett glas rött vin trots att en portugis försökt förklara vad vi vill ha, utan han kommer med något körsbärsvin som kanske inte riktigt var det vi önskade.

Det fina med det hela är att medan Anders ombesörjde dessa saker så googlade Amelie på restauranger i närheten och hon hittade en restaurang som heter Ze Da Mouraria uppe i en liten gränd dit vi aldrig skulle ha gått i vanliga fall. Det är ett litet ”hål i väggen” med en otroligt god mat. Stället är endast öppet mellan 1200 och 1600 och när vi kom dit klockan 1430 var det i princip fullt. Men efter ha väntat tio minuter dukades det om längst in och vi fick dela ett bord med ett parisiskt par.

Alla matportioner här är gjorda för två och kommer in på serveringsfat så får man lägga upp själv. Vi fick in vad vi tror var kalvkött tunt som lövbiff men ändå stekt mediumrare med en fantastisk sky med vitlök och till det en helt otrolig pommes frites som vi undrade om det rivit den istället för skurit eftersom den var ganska tunn. Totalt fick vi in 12 köttbitar och vi undrade hur vi skulle orka hälften, men tillslut tog vi taberas på alltihop.

Vi gjorde som google föreslog och beställde husets vin vilket visades sig vara deras eget. Ett jättegott vin. Sammantaget är detta en av de absolut bästa måltider vi någonsin ätit. Avslutar måltiden med var sin chokladmousse och varsin espresso. Notan gick på 330 kr. Detta ställe kan verkligen rekommenderas. Efter maten behövdes lite rörelse så vi spankulerar ner till spårvagnen igen och åker en liten bit innan vi hoppar av och börjar gå ner genom de smala och branta gatorna.

När det börjar skymma slinker vi in på en liten vinbar och får ett gott Portugisiskt vin.

Fortsätter promenaden ner in i Lissabon kärna.

Nere vid Praca de Comercio hoppar vi in i en taxi som tar oss tillbaka till tågstationen och slutligen tar tåget oss åter till bilen.

Det har varit en synnerligen fin dag.

TIsdagen 7 November

Solig och skön morgon. Ställplatsen ser mycket trevligare ut nu på morgonen med sol. 8 grader ute men solen värmer snabbt ut luften. Stora sanddyner och trots årstiden ett antal människor som har gympapass nere på stranden.

När morgonprocedurerna är avklarade ger vi oss iväg söderut. VI åker genom ett landskap med många små byar. Vi har som vanligt valt bort betalvägarna och åker på en smal landsväg ner mot Lissabon. Efter lite bunkring på Lidl ankommer vi Lissabon vid lunchtid Vi var i Lissabon september 2016 så vi känner igen mycket när vi åker runt i stan. En stor husbil är inte optimalt att köra runt med i denna stad med många trånga gator. Enligt vår information ska man kunna stå på Avenida do Brasil, dvs efter kajkanten vid inloppet till Lissabon.   Det blir ganska spännande när vi inte kommer in och måste åka runt på diverse lokalgator och spårvagnsspår för att hitta dit. Stundtals är det millimeter precision för att vi inte ska haka ihop med parkerade bilar.

När vi äntligen hittar fram till den ”officiella” ställplatsen verkar den stängd och de två andra vi fått tips på är upptagna av bilar samt att skyltningen säger att husbilsparkering är förbjuden. Det slutar med att vi åker söderut över 25 April bron och ställer oss på en ställplats långt ut i en förort. Där finns fler bilar och Amelie får kontakt med två norska bilar och deras besättningar som berättar att det finns tåg in till stan nära från oss.” Våra” nya norska vänner säger att de tror att starten av Volvo Ocean Race gjort att det är fullt i stan. Solen skiner och vi sätter i solen och läser. Det är varmare än vi haft i somras i Sverige. I morgon ska vi ta tåget in till Lissabon.

Måndagen 6 November

Lite svalt inne i bilen eftersom det är 8 grader ute och värmaren har stoppat under natten, men temperaturen kommer upp  ganska snabbt genom en kombination av solens på verkan och gasolspisen.

Portugal ligger en timme efter i tidszon och vi är inte omställda så vi kommer upp tidigt för att vara i Portugal. Nyttjar de gratis faciliteterna med toa tömning vatten påfyllning och sophantering innan vi åker iväg för att hitta var man kan ansluta sig till elektronisk debitering av vägavgifterna. Systemet heter Easytoll och först letar vi inne i stan på allehanda smågator innan vi får fram att det ligger på en CEPSA bensinstation utefter betalvägen A28 och så var det löst.  Nu kan vi åka runt i trettiodagar och de debiteras direkt på Visakortet. Denna betalning fungerar endast för de vägar med elektronisk avläsning, sedan har vi förstås det stora flertalet som har manuell betalning. Portugal visar sig verkligen från sin fina sida när vi åker söderut på motorvägen. Letar oss ut mot kusten för att hitta en lämplig plats för natten.

VI halvfemtiden kommer vi till Sao Martinho do Porto där finns en ställplats med el för 7 EUR så där tar vi in. Det är en stor ställplats men det verkar bara vara vi och en bil till där. Innehavaren beklagar att baren är stängd, men vi klarar oss ändå. Temperaturen ligger på 16 grader men det blåser en frisk vind från Atlanten så det är för kallt att vara ute. VI är nu bara 10 mil från Lissabon så det får väl bli målet för morgondagen.

Söndagen 5 November.

Solig och fin morgon.  Vi åker iväg vid halvelva tiden och som vanligt tar vi de små vägarna utmed kusten.

Republiken Portugal

Huvudstaden heter Lissabon, Portugal har ca 11 miljoner innevånare.

Under 1400- och 1500-talen var Portugal ett av världens ekonomiska, politiska och kulturella centra, med kolonier i Sydamerika, Afrika och Asien och med flera kända upptäcktsresande som Bartolomeu Dias, Vasco da Gama, Pedro Álvares Cabral och Magellan. Portugal är en marknadsekonomi med en produktion per capita som är 69 % av EU:s genomsnitt. Portugal är det fattigaste landet i Västeuropa. Genomsnittslönen i Portugal är 7500 kr efter skatt.

Marcelo Rebelo de Sousa president i Portugal

För att komma in till Vigo måste vi passera en lång bro som man verkar hålla på att bygga ut. Det är väldigt trångt och obehagligt att köra över den långa bron. När vi kommer in I Vigo ska vi svänga av för attt bestämma vidare färdväg. Det slutar med att vi kommer in på väldigt smala och branta vägar som är obehagliga att köra på. När vi bestämt för vidare mål skickar GPSn upp oss i otroligt branta backar med extremt tvära trånga kurvor. Tillslut går det inte längre komma fram utan vi måste tillbaka. Det är så trångt så det går inte vända utan det får bli en lång backningsövning ner genom alla krokar och svängar. Men som tur är det går det bra och vi kan fortsätta ner mot Portugal.

Vi passerar gränsen obemärkt och åker ner i Portugal. Tycker direkt att det är annorlunda här. Husen är rappade och allting ser välskött och rent ut. Det är inte heller så mycket ofärdiga byggnader som i Spanien. Allting andas med välmående vilket känns konstigt med tanke på att Portugal är det fattigaste landet i VästEuropa. Vet inte riktig vart vi ska åka eftersom vi läst att det finns betalvägar i Portugal som endast har elektronisk avläsning av nummerskyltarna och att man måste registrera sig för betalning annars kommer det en häftig räkning hem. Vi stannar till I Viano de Costelo och hittar en fin gratis ställplats med all service förutom el. Mycket googlande ger vid handen att det endast finns 4 platser i Portugal där man kan logga in bilen för elektroniskdebitering och en av dem är Viano Do Costelo dvs i den staden vi befinner oss i. Så imorgon ska vi försöka hitta dit. På eftermiddagen tar vi en promenad runt ställplatsen och finner en Restaurang där vi inmundigar lite drycker. Ett glas vin kostar 25 kr och det samma för en öl. Kyparen är en ung pojke som prata bra engelska och vi får in fint lokalt vitt vin. Det är mycket bättre än vi trott. Beslutar oss för att gå dit och äta middag. I väntan på förrätten en skål med oliver och en korg med bröd, samt ett gott Portugisiskt rött vin.  Till Förrätt en vegetarisk soppa och till varmrätt kyckling med ris och sallad till Amelie och till Anders en biff lagd på en hög med skinka och ovanpå det massor av ost toppat med två stekta ägg och en massa pommes frites. Portionen räckte mer än väl till två personer så det blev ganska mycket som sändes ut till köket. Måltiden avslutades med varsin espresso. Notan gick på 330 kr, man skäms nästan med tanke på hur gott vi lever.

Promenaden tillbaka till bilen var välbehövlig och gjorde gott i kroppen. Nu gäller det att anpassa sig till den nya tidszonen.

Lördagen 4 November.

Det har regnat otroligt mycket under natten men vi vaknar upp till en strålande solig morgon. Utsikten från bilen är inte så dum. Det kostar endast 8 EUR att stå här med el och det finns all service vi behöver och det är välskött. Mannen som sköter det hela är mycket hjälpsam och går ut och stoppar trafiken när vi ska köra ut därifrån.

Långt bort på andra sidan bukten syns Cape Finisterre.

Vi passerar genom många små jättefina byar under dagen.

Till slut kommer vi fram till Praia Praguiera där vi ska tillbringa natten. VI får en plats 30 m från den här stranden. Direkt vid ankomsten kommer en dam och informerar oss om hur det fungerar och var de olika faciliteterna finns. Fantastiskt fint för 10 EUR. Till det kommer 3 EUR per tvättmaskin.  Vi hör hela tiden hur vågorna sköljer in. Det är bara 18 grader och det blåser en del från havet så vi blir sittandes inne. Det finns tvättmaskiner här så vi passar på att köra ett par maskiner.

Våra spanska grannar har en liten get together tillsammans med sina hundar som för ett jäkla oväsen.  Det blir en fin afton med solen som går ner i Atlanten och vågorna som skvalpar.

Fredagen 3 November.

Det har regnat under natten och morgonen men lagom till vi ska ge oss av så slutar det.

Nedan en liten översiktskarta var vi befinner oss för ögonblicket. samt en liten mer detaljerad över dagens tripp. Vädret var mulet och temperaturen gick som bäst upp till 17 grader.

Vi lämnar ställplatsen nere i hamnen och åker efter strandpromenaden de 2 kilometrarna till udden där Torres de Hercules står. En imponerande fyr byggd i sandsten ca 200 eft kr.

Det är en ca 500 m lång stenlagd väg dit upp från parkeringen och när vi kommer upp så är vi enligt telefonens höjdmätare på 93 möh, så vi har laddat upp med bra lägesenergi. Vilket kändes i benen på vägen upp. Utsikten är fin och vi kan föreställa oss hur bra den varit om vädret varit klart. Det finns en stor kompass där uppe som visar väderstrecken och som många går ner och ställer sig i.

A Coruna har på den södra sidan en jättefin strand mitt inne i staden och direkt ovanför den är en härlig aveny att promenera på vackra dagar.

Vi väljer bort den stora betalvägen söderut i förmån för en liten landsväg som tar oss genom ett härligt landskap med jättefina vyer. Det innebär också att vi hamnar i trånga situationer och lite problem inne i byarna eftersom vi inte vet hur vägarna ser ut. Vi hamnar denna dag av misstag inne i en liten by och inne på en liten lokalgata tillsammans med 4 stora lastbilar och vi skulle alla vända och mötas och försöka tas oss ut. Det var väldigt trångt och många utskjutande tak vi måste hålla undan förutom bilar, väggar människor och trottoarer. Vid ett tillfälle hjälpte en man sittandes på ett cafe oss med uppsikten över ett utskjutande tak när vi skulle möta en stor lastbil. Det var verkligen centimeter precision men det gick bra till slut. Vi var så upptagna av att lösa situationen så vi hann inte fota det hela.

VI fortsätter sydväst vart ut mot Cape Finistere. Det är Spaniens absolut mest västra punkt och under romartiden trodde man att världen tog slut här.

Vi  parkerar ute på Cap Finisterre och promenerar de sista hundra meterna ut till Hotellet samt till den berömda fyren. Den ligger på ca 100 m öh. Tyvärr är det regntungt och sikten är begränsad. När vi går tillbaka mot bilen börjar det regna.

VI åker tillbaka en liten bit till byn Fisterre och tar in på ställplatsen där. Vi blir mottagna av 2 par fransmän som vi sett i Ferrol så det blir ett kul återseende och lite snack på blandad franska och engelska.

Regnet ökar på i styrka men vi har värme och el så det är bara skönt att sitta där och se ut över viken in från Cap Finisterre