Onsdagen 21 Mars

Sovmorgon växlande molnighet. Vi halvtolvtiden tar vi ett snack med engelsmannen i husbilen mittemot oss. Han berättar att busshållplatsen ligger hundra meter bort och att bussen går till Taormina. Pris 3 EUR T&R.
Vi går dit o.ch köper biljett. Enligt tidtabellen ska det komma en buss 1145 men den verkar indragen men 1215 bussen kommer.

Det blir en slingrande tur upp till Taormina. Bussen är full hela tiden för går någon av så står det hela tiden fler passagerare vid hållplatsen så bussrörelsen måste gå ihop.

Promenerar upp genom staden och ser flera trevliga butiker. Skorna ser jättefina ut. Missade fotoförbudsskylten, Fattar inte varför den sitter där.

Tillslut kommer vi upp till entreen till amfiteatern och börjar uppstigningen.

Teatern är helt fantastisk högt upp på en bergstopp med utsikt söderut mot vulkanen Etna och norrut upp efter kusten mot Italienska fastlandet.

Amelie har Etna i bakgrunden men tyvärr ligger toppen i moln

Nedan Messinaporten

Så här glad blir man när det är lunchdags, köttravioli.

Efter lunchen var det dags promenera ner till busshållplatsen och ta 1545 bussen tillbaka till Giardini Naxos och bilen.

Tisdagen 20 Mars

Solig och skön morgon. Tidig uppstigning och frukost en snabb städning av bilen tömning o fyllning av tankarna och så iväg.’

Ganska snart kommer vi ner så att vi ser ut över Messina sundet och får Sicilien på andra sidan.

Vid halvelva stannar vi till och köper biljetter till färjan till Sicilien. Den kostar 950 kr för en tur och retur biljett som gäller tre månader. Priset är olika beroende på hur länge den gäller och ju längre den gäller desto dyrare. Obegripligt eftersom ingen bokning behövs och det går en färja var trettionde minut. Klockan 1120 avgår vår färja.

Trafiken i hamnen är tät med färjor som kommer och går hela tiden. Så det är kul att stå och titta på. Tyvärr blåser det ganska bra så att även om temperaturen är OK så blir det lite svalt.

Nu är vi mitt emellan fastlandet och Sicilien bilden tagen norrut i Messinasundet. Man har under lång tid diskuterat att bygga bro men ännu inte kommit till skott.

Strax efter klockan tolv är vi på rull söderut efter väg  SS114 den gamla vägen som slingrar sig genom samhällena nere vi stranden. Berget stupar ner nästan direkt till vattnet så det finns endast en smal landbit mellan berget och vattnet och där ska man få in husen och vägen. Ovanför har man byggt en ny motorväg men vi väljer nästan alltid de små smala gatorna för då får vi se mer.

Gatan på bilden ovan var enkelriktad men på de flesta ställen var vägen så här smal och dubbelriktad så då fick man stanna och försöka hjälpa fram varandra.

Passerar genom Taormina och stannar till direkt i Giardini Naxos. Hittar en parkering efter gatan och går över vägen till en restaurang för att äta lunch.

Amelie beställer en mixed grill på fisk och Anders tar en grillad biff otroligt gott.

När vi ätit klart upptäcker Amelie ett par svenskar i restaurangen som hon går för att fråga om sevärdheter i stan och hur man ska komma upp till Taormina. Under deras samtal hör Anders ett ivrigt tutande och ser ut och ser att bussen står bakom vår bil och tutar och kommer inte fram. Men efter en liten stund har föraren hoppat ut och fällt in vår backspegel och tagit sig förbi. Vi avvaktar lite tills allt lugnat sig innan vi går till bilen och åker iväg.

Överallt är det rent och snyggt även om man kan se att en del är slitet och att det är en fattig bygd. Stor skillnad från Neapel som verkligen är en vanära för Italien.

Åker runt till ställplatsen vi valt men de har så korta platser så vi åker till Aurora parking och ställer oss där. Äntligen på plats på Sicilien. Vi har lyckats köra ifrån busväder under större delen av den här resan och nu på kvällen läser vi på nätet att metereolog  Joel Melin på SVT säger att vill man ha vårväder så är det syd Italien som gäller.

Måndagen 19 Mars

Solig och varm morgon. VI går upp lite tidigare än vanligt så vi inte ska sinka värden om han har andra planer. Men istället har han en kollega där och de håller på och krattar och städar upp. Det blir lite snack där han tycker vi ska åka och bada eftersom det är så vackert väder. Vi betalar 12 EUR för natten och åker iväg. Byn Ciro kallar sig vinets stad ser vi på skyltarna när vi kommer upp på stora vägen. Överallt är det vinodlingar. När man ser på hur vinstockarna är beskurna och uppbundna så inser man hur otroligt mycket manuellt arbete som ligger bakom en flaska vin. Med tanke på vad en flaska kostar så inser man också att arbetskraften måste vara lågt betald. Här nere kan man ju köpa en flaska vin för 20 kronor och då ska ju distributörer affärer etc. tjäna också så det kan inte bli många ören över till lantarbetaren.

Stannar till och tankar och får tips om att nästa mack har toatömning så vi kan fixa det där. På ställplatsen var allt stängt. Det är 17 grader ute och solen skiner. Vi åker med öppna fönster för första gången på länge. Ser en stor Carrefour supermarket där vi stannar till. Utvändigt ser den lite sunkig ut men inuti är den fin och har ett stort utbud av både mat och alla andra förnödenheter man kan behöva i hemmet.

Landskapet har än en gång förändrats från karg bergsnatur till plattare lantbruksmark.

Kustlinjen mot Joniska havet är jättefin och långa stränder med lite gammal bebyggelse som vittnar om att det varit badorter men nu verkar det lite off. Det är visserligen inte säsong men man kan se på skicket på allting att det är bedagat och att det nog inte är så stor omsättning på sommaren heller.

Åker västerut och ansluter till E45 söderut. Nu har vi fått havet ( Medelhavet) på rätt sida dvs höger. Stannar till i Rosarno på en liten bykrog och intar en jättegod pasta med svamp, fläsk och kött. Den smakar ganska likt en carbonara fast utan ägg. Vid ett bord intill oss sitter vad som verkar den lokala delen av maffian. Vid huvudänden sitter basen som kommit i en stor fin Merca sedan sitter de övriga i lite olika ordning. De sitter där när vi kom och de sitter där när vi åker. Kör ett par mil till och svänger in mot ställplatsen Il Noceto i Gioia Tauro. Den är stängd och låst. Vi blir lite förbannade eftersom den ska vara öppen enligt apparna. Börjar leta efter någon annan plats när det uppenbarar sig en ung man som låser upp och meddelar att pappa kommer om en liten stund. Parkerar och kopplar in elen och fixar till oss. När vi är klara kommer pappa. Han är otroligt välkomnande och tjänstvillig. Han förklarar hur det fungerar och ger oss nycklar till grinden. Vi får info om museum och tåg. Vi får också en fin väggalmanacka med fantastiska bilder på omgivningarna. Han rekommenderar också en restaurang men vi har ju precis ätit så det blev inget sådant.  Sätter oss och läser.  Vid sextiden drar det in tunga svarta moln och det blir ett riktigt busväder. Men det är ju bara trevligt när man sitter torrt och varmt. Pappan kommer förbi två gånger under kvällen och kollar att allt är bra. Sådan service har vi inte fått någonstans tidigare.

Söndagen 18 Mars

Regnig och blåsig morgon. Vi har varit sju bilar innanför staketet på ställplatsen i natt. Så det känns ju tryggt men eftersom metrostationen ligger på andra sidan gatan har det varit mycket prat och skrän utanför. Tågen hörs inte så mycket men passagerarna på väg hem. Söndag morgon och då börjar kyrkklockorna sitt ringande redan klockan sju. Äter frukost i lugn och ro och hoppas på att vädret ska bättra på sig. Prognosen är inte rolig men å andra sidan har vi fortfarande ett av de bättre vädren i Europa om vi förstått meteorologerna rätt. Vid elva minskar regnet lite och vi packar oss iväg. Vi är glada att vi åkte Amalfi kusten igår för idag skulle vi inte sett något.  Den smala krokiga kustvägen igår får räcka så idag väljer vi motorvägen söderut. Nu när vi kommit från Neapel är det rent och prydligt igen. Det är uppenbart att ”skiten” i Neapel kommer från sopkrigen och maffians inblandning. Nu känns det bra igen att vara i Italien även om man ser att det är en fattig del av landet.

Nu kommer vi in i ett mycket bergigt vulkan område och det är många tunnlar och vägbroar utefter vägen. Temperaturen sjunker från 13 grader ner till 7 grader och det står stora uppmaningar på elektroniska skyltar att det är obligatoriskt att ha snökedjor i bilen. Naturen har blivit mycket kargare.

När vi passerat Castrovillari ser vi ut mot Joniska havet och ser då att vädret ser mycket bättre ut på den sidan än på västsidan av Italien. Efter en snabbkoll med SMHI ser vi att deras prognoser är mycket trevligare för ostsidan så vi ändrar våra planer.  Här ser vi herdar som går och vallar getter och får och hela landsbygden är som den var för hundratals år sedan.

Det blir en fin färd där solen bryter fram och man ser snötäckta toppar i bakgrunden.  Nu stiger temperaturen igen och som mest har vi 18 grader. Det känns lite konstigt med havet på vänster sida eftersom ju planen sa att det skulle vara på höger sida.

Framåt tretiden börjar vi leta ställplats, men alla verkar stängda och öppnar först om ett par månader. Vi kommer ner till stranden när vi söker en som ska var öppen men det enda vi hittar på utsatt position är ett skrotupplag. Men det är skönt att ta en kort promenad i sanden och känna den ljumma havsvinden till skillnad från fukten i Salerno i morse.

Passerar stora aprikosodlingar som precis börjat blomma och en massa gamla olivfält. De ser så gamla ut så vi förväntar oss nästan att Jesus ska kliva fram ur olivlundarna.

Vi åker vidare söderut. När vi kommer till Ciro Marina så ska det enligt Amelies camping app finnas en öppen ställplats så vi åker dit. Grinden är stängd men vi ser en bil innanför och en katt och en hund, På en skylt på grinden står det på tyska att man ska ringa vilket vi gör. Efter en stund kommer en man och öppnar. Han säger det är stängt men efter en stund är vi överens om att vi kan få stå över natten. Ytterligare en gång då servicekänslan hos befolkningen kommit fram och vi fått hjälp som vi inte förväntat oss. Det är trångt att komma in bland alla olivträd men sedan har varje plats en egen betongplatta att stå på och en ordentlig elcentral vilket ju är den verkliga anledningen vi vill komma in där så värmen går. Hungern är stor och Amelie fixar till varsin stor fläskkotlett med vitlökssmör och stekt potatis. Mums. På kvällen blir det Mästarnas mästare på TVn. Sitter och planerar vidare färd och inser att de flesta ställplatserna och campingarna är stängda åtminstone ett par veckor till. Det verkar bättre nere på Sicilien.

Lördagen 17 Mars

Blir väckta av en envis gräsklippare som håller på utanför bilen. Han jobbar helt planlöst och utan systematik så det tar hur lång tid som helst att klippa några få strån. Hans chef står hela tiden bredvid och pekar och säger där ska du klippa. Italiensk organisation i sin prydnad. När vi sedan ska ge oss iväg vill de ha mer betalt än vad vi överenskommit och dessutom kommer en kommentar om sömntutor. Det blir dock en lite trevligare avslutning när Amelie får en påse med mandariner och valnötter i. Tar väg SS145 ner till Sorrento.

Sorrento

Efter att ha suttit och köat genom Sorrentos lördags rusning ger vi oss ut på Amalfi vägen. Den är slingrande stundtals brant och framför allt bitvis väldigt smal. Men vyerna är helt fantastiska om man inte har svindel eller är höjdrädd som Anders.

Vid ett par tillfällen är det faktiskt så trångt så vi slår ihop backspeglarna i mötande bilar och vi måste vid något tillfälle backa oss loss.

Körningen är otroligt påfrestande och det går extremt långsamt så efter ett par timmar stannar vi till i Maiori för en liten rast och för mat.

Amelie tar en vitlöks och chilipasta och Anders en Risotto peschatori otroligt gott

Sedan fortsätter färden söderut efter den smala vägen.

Vid tretiden kommer vi till Salerno och letar oss in på en ställplats. VI har varit igång i fem timmar och kört en 70 -80 km så medelhastigheten har inte varit hög. Anders har inte haft några problem med höjdrädslan eftersom han har varit fullt upptagen med att inte krocka eller köra på någonting. Utsikten ser han på kvällen på bilderna som Amelie tagit.

Fredagen 16 Mars

Det har regnat och blåst kraftigt under natten men det slutar när vi äter frukost. Gör oss i ordning och när vi ska tömma o fylla tankarna ser vi att bilen är alldeles rödaktig. Frågar campingvärden och han säger att det är sanddamm från Afrika. Rullar iväg mot Pompei. Det är otroligt skräpigt efter vägarna i Neapel. Sophämtarna verkar hämta soporna och sedan bara dumpa dem utefter vägen. Efter att ha åkt ett tag så stängs motorvägen av och vi får åka in i små byar utefter Vesuvius sida. Tyvärr hänger molnen så lågt att det inte går att få några vettiga bilder på Vesuvius. Vi åker i alla fall runt Vesuvius från väst över norr och ner till Pompei. Dit kommer vi vid ett tiden. Letar oss igenom Pompei och ut till en stormarknad strax före utgrävningarna. Inhandlar diverse matvaror så vi ska klara oss ett par dagar. Sedan åker vi iväg mot den ställplats vi märkt ut. På något underligt sätt hamnar vi på en plats som ligger 100 m före den vi skulle till och dit vi kom är det 8 EUR dyrare.

Direkt efter ankomsten blir det varsin smörgås och sedan promenerar vi upp till historiska centret och ser på kommersen.

Staden Pompei grundades på 500 talet före kristus. 79 efter kristus begravdes Pompei under 3 meter aska när Vesuvio hade ett utbrott.

Invånarna i Pompeji, då som nu, har vant sig vid mindre skalv och gasutsläpp från berget Vesuvius. År 79 e.Kr torkade alla stadens brunnar, men varningarna var inte tillräckligt skarpa, och den romerska världen slogs med häpnad när det katastrofala vulkanutbrottet skedde den 24 augusti samma år. Vulkanutbrottet begravde staden och förmörkade solen i mer än ett dygn. Tjocka lager av aska täckte två städer vid bergets fot. Städernas namn och plats glömdes med tiden. Sedan återupptäcktes Herculaneum 1738, och Pompeji 1748. Dessa städer har sedan blivit utgrävda och avslöjat många intakta byggnader och väggmålningar.

Under 1700-talet och det tidiga 1800-talet inriktades utgrävningarna mot att finna antika föremål och skulpturer som gick att sälja på antikmarknaden.

På kvällen besöker vi Pizzeria Pompei. Den här pizzerian gör ju verkligen skäl för namnet till skillnad från alla pizzerior i Sverige med motsvarande namn.

Amelie beställer en Linguini frutti di mare och Anders en Lasagne. Proseccon vi dricker serveras från kran ner i en karaff.

Middagen är jättegod och avslutas med blandad glass.  Restaurangen har stängt långt innan vi är klara men ett par i personalen stannar kvar för att låta oss äta klart men också för att ta betalt.

Torsdagen 15 Mars

Eftersom Onsdagen blev lång och påfrestande tog vi det lugnt på morgonen med frukost och andra rutiner.  Vi pratar med en ung man i receptionen på campingen och får vägbeskrivning till tåget. Får uppfattningen av honom att tåget går ända in till stan. Men nere på stationen träffar vi en ung tjej son hjälper oss köpa biljett och då förklarar hon att vi måste byta tåg på vägen till en Metro. Vi åker tillsammans och hon berättar att hon pluggar bioteknik första året på universitetet. Hon hjälper oss byta tåg.

Kommer in till Montesanto som är Metro stationen inne i den gamla delen av Neapel. Stationen ligger riktigt djupt ner, först går vi ett par trappor upp och sedan blir det två långa rulltrappor innan vi är uppe i markplanet. Vi kommer ut på ett litet torg och Anders får direkt en chock, Det är alldeles fullt med hundskit och sopor på torget. När vi ser oss runt ser Amelie att det ligger en veterinär där så antagligen är det deras väntrum vi kommit in i.

Promenerar ner genom de små gatorna mot hamnen där vi ska försöka hitta en hop on hop off bus. Gatorna är otroligt smala och stenlagda med en svart stensort. Bilar, fotgängare , MCn och ambulanser på utryckning på väg mot sjukhuset mitt  i alltihop. Och så alla stånd med allt från fisk och grönsaker till eleganta damunderkläder. Röran är total samtidigt som den säkert är otroligt ordnad.

VI tar oss ner till lite med civiliserade kvarter i bankdistriktet och inköper biljetter till en turbuss. Det dröjer en timme innan den kommer så vi hinner få varsin pizzaslice. När vi står och väntar på bussen kommer en utslagen missbrukare fram och börjar trakassera Amelie så Anders får gå fram och flytta på honom och då blir det lite stökigt. En äldre man på busshållplatsen börjar ropa på polis och då blir ”busen ” ännu mer upprörd. Anders har lite svårt att veta hur hårt han kan trycka till mannen utan att han ska ramla omkull och slå ihjäl sig. Som tur är kommer bussen precis när bråket börjar eskalera och Anders börjar bli irriterad och fundera på att dra till honom ordentligt. VI åker en lång tur runt Neapel i en gammal buss som ser ut som en gammal spårvagn.

På vägen stannar vi till och fotograferar, på bilden ovan finns Neapel i bakgrunden och bakom den skymtar Vesuvius. Nedan ser man Capri.

När bussturen är slut efter två timmar så går vi mot Metron. Helt fantastiskt vi går en lång gata i Italiens tredje största stad och det enda vi hittar är förutom affärer två pizzerior. Inga riktiga restauranger.

Vi har inte blivit riktigt kloka på hur tåg och Metron går för det är en linje in till stan men en annan hem och mycket längre från den stationen till campingen. Så vi tar samma Metro linje tillbaka som vi kom med och hoppar av vid ändhållplatsen Puzuoli och promenerar ner till centrum. På vägen hittar vi denna ruin. Den första vi sett i Neapel. Bortsett då från ”busen” vi stökat med.

Går ner mot centrum och letar oss in på Restaurang Il Frasco. Vi kommer dit vid 18 tiden och då säger de att restaurangen är öppen men att pizzerian är stängd. Det är till en början lite svårförståligt för oss men efter en stund förstår vi att vi kan få mat men inte pizza för ugnen är inte varm och pizzabagarn är inte på plats. Beställer varsina kalvkotlett Milanese med sallad till och glass som efterrätt följt av espresso. När vi fått notan och betalt ber vi dom ringa efter en taxi. Nu blir all personal på restaurangen, kockar, servitriser, diskare, ägare och några förbipasserande inblandade. Efter mycket ringande, SMSande och diskuterande får vi veta att det ska komma en taxi om ca 10 minuter. Så vi sätter oss och väntar och beställer in lite vin att fördriva tiden med. Telefonen ringer och alla är fortfarande väldigt involverade. Efte en bra stund kommer de och berättar att taxin gått sönder men att en annan bil är på väg. Tillslut kommer en taxi och nu har den gamla ägarinnan tagit kommandot och fixat en bil. Så när vi kommer ut står hon och kramar om chauffören. Han får adressen till campingen, ser liite fundersam ut men så åker vi iväg ut i mörkret. Vi åker ganska länge och Anders börjar bli lite orolig om vi verkligen åker rätt men helt plötsligt svänger bilen in och upp till campingen. Anders betalar och chauffören hoppar ur och tar i hand och tackar. Ytterligare ett exempel på service viljan och hjälpsamheten i Italien. Igår bilverkstaden idag den studerande flickan på tåget och sedan alla på krogen och Taxin.

Onsdagen 14 Mars

Solig och skön morgon ca 14 grader ute. Snabb frukost och iväg mot Frosinone där det finns en Truma värmar servicefirma.

Vi letar oss fram till Tiberi Caravan vilket tar en stund eftersom de flyttat någon kilometer men det står inte på Trumas hemsida. Chefen är en man i rullstol som talar en hygglig engelska och han är otroligt serviceminded. Han berättar att han varit och jobbat i Göteborg i sin ungdom och att han gillar Sverige. Efter att ha beskrivit våra problem kommer en av hans tekniker ut och börjar felsöka. De ringer tillverkaren och fortsätter leta. Efter någon timmes arbetande och ringande säger dom att vi får återkomma imorgon klockan åtta och att de då ska demontera värmaren för att försöka finna vad som är fel. Därefter måste dom beställa reservdelar vilket kan ta någon dag till kanske en vecka. Då sa vi nej tack. Vi kan inte ligga där en vecka och vänta på delar och de kanske inte fixar det ändå. Så vi beslutar åka utan att få det fixat. Däremot ber vi dom byta halvljuslampa vilket är snabbt gjort. När vi vill betala för arbete och tid säger dom absolut nej. Det hade varit så kul att få tala engelska så det var betalning nog. Som avslutning bad dom oss komma tillbaka på återvägen och dricka en kopp kaffe och snacka lite engelska. Jättetrevlig upplevelse och god service. Tror aldrig man kan få ett sådant bemötande i Sverige, vare sig som turist eller inföding.

Efter det jättetrevliga servicebesöket sätter vi kurs mot Neapel. Stannar till på Restaurang La Concordia nere i Scauri  vid kusten.

Äter en härlig pasta med king prawns. Sedan åker vi mot en Carrefour supermarket vi lagt in i navigatorn. Den ligger på ostsidan av Neapel och när vi kommer dit så är det en otroligt trafik så vi ger upp och beger oss mot den ställplats vi tänkt oss. På vägen ser vi Vesuvius i solnedgången.

Ställplatsen ligger då på västsidan av Neapel så vi måste tillbaka och igenom stan igen Står still på betalvägen en längre tid och köar.

Strax före klockan sju kommer vi fram till ställplatsen. Den är stängd, låst och släckt. Så vi åker till nästa samma sak där. Nu börjar vi bli lite förtvivlade men så försöker vi på Castagnaro Parking. Lite trasslig men väl där står vi fint och vi blev insläppta trots att klockan var efter åtta. Nu står vi på plats och pustar ut efter en lång dag. Vi åkte iväg imorse klockan halvtio och kom fram hit klockan halvnio så vi har varit på väg elva timmar och slagits med italienare i trafiken. I morgon blir det till att utforska Neapel. Det har blivit ett antal gånger nu då vi kommit fram till platser som skall vara öppna enligt apparna men som varit stängda, Det är väldigt irriterande när man får virra runt kanske i timmar när man är trött och man undrar om man ska hitta någon säker plats eller om man ska stå på gatan och inte veta vad som händer.

Tisdagen 13 Mars

Växlande molnighet som klarnar upp under dagen. Vid trettontiden är det dags att dra upp bopålarna och åka till Fiumicini flygplatsen och hämta Amelie. Temperaturen har stigit till 17 grader och det känns riktigt skönt.  Flyget landar i tid och Anders står på en korttidsparkering, kiss & go och väntar. På kiss & go får man stå gratis i femton minuter och ta adjö av varandra och sedan iväg, Anders får köra ett par varv runt till kiss & go innan Amelie kommer ut. Men det är bra med en gratis korttidsparkering, det borde vi ha på Arlanda också.

Sätter direkt ut koordinaterna till en ställplats och ger oss iväg. Trafiken är hopplös så vi står i kö en bra stund innan vi tar oss ut ur Rom. När vi kommer till den utsatta positionen strax före Anzio  finns inte någon ställplats där vad vi kan se. Så det blir till att fortsätta. Stannar till och äter ett par pizzaslices så vi inte ska svälta ihjäl. När vi avslutat den italienska middagen åker vi in i Nettuno. Vi kör genom en fin liten italiensk by nere vid medelhavet. Det blåser ordentligt och vi ser vågorna bryta in över stränderna. Det skymmer på och vi ser mindre och mindre av vägarna och eftersom vi fortfarande bara har en halvljus lampa är det svårt att se vart vi tar vägen/ ska ta vägen. Efter mycket letande hittar vi en ”skum” ställplats inne på en gård i byn Nettuno. Det är ju inte helt lätt att förstå att man ska svänga in på en väg som är skyltat som privat och är totalt mörk och vidare att man ska åka flera hundra meter in där och sedan stanna i mörkret och själv dra undan en stängselgrind och köra in på en mörk plan, som inte har några skyltar eller något kännetecken på att vi kommit rätt. Eftersom vi kom efter mörkrets inbrott och vi bara ska övernatta spelar det ju ingen roll. Hur som helst det finns personal på platsen och vi får hjälp med el osv så det är ok. Lite senare kommer en bil till och då känns det lie tryggare när vi är fler. Sammanfattningsvis är det skönt att Amelie är ”hemma ” igen så vi kan fortsätta vår resa.

Måndagen 12 Mars

Regnig morgon och ca 10 grader ute. Lite sen frukost eftersom jag glömt ta ut bröd ur frysen. Efter frukost lie uppsnyggning av bilen och sedan tömning och iväg. Letar mig fram till ställplatsen i Sasso. Den där vi försökte komma in på när vi kom till Italien. Idag är grinden öppen och jag kör in. Det finns en liten insjö där och en stor bondgård med en lada som delvis verkar ombyggd till restaurang. Letar mig ut på ställplatsen som är stor och verkar ha en ordentlig elinstallation. Utsikt över medelhavet. Men inte en människa någonstans och ingen förklaring var man ska anmäla sig och betala. Känns inte bra att stå ensam här mitt ute på landet i mörkret alldeles själv. Så jag beslutar mig för att åka tillbaka till Bracciano där jag vet att allt fungerar, På vägen tillbaka åker jag runt lite i byarna och letar efter en bankomat för kontanterna börjar ta slut men hittar ingen. Regnet tilltar och övergår ett tag i riktigt kraftigt hagel och temperaturen sjunker ner till bara ett par plusgrader. Jag får rabatt på priset antagligen för att jag stått några dagar där och inte nyttjat några tjänster mer än elen. Läser och tittar på TV på kvällen.