Måndagen 20 November

Snabb frukost och sedan drar vi upp våra bopålar. Vi tar vägen västerut från Albufeira.

Bron över floden vid inloppet till Portimao är pampig. Just nu håller de på med att måla om den av vad vi kunde se.

I Portimao letar vi efter en Michelindäcks försäljare vi fått tips om men på den uppgivna adressen finns ingen däckshandlare. Så vi googlar lite och får fram en ny adress och börjar åka. Vi har endast hunnit köra 75 meter när Amelie tjoar till att hon ser en däcksfirma. VI rullar in dit och beställer två nya framdäck. Vi gör upp om ett pris på 3100 kr för däcken och att de sätts på imorgon klockan 1430. Glada i hågen fortsätter vi österut. Stannar till och handlar lite mat.

Vi åker ut till Europas sydvästliga plats fortet Sagres längst ut på udden i Atlanten. Ett mäktigt stort fort från femtonhundratalet. Det ligger högt upp på klipporna.

Det finns en fin liten kyrka inne i fortet.

Sedan åker vi ut till Cape Sant Vincent en fyr som ligger lite västligare ut än Sagres. Det finns inga bra ställplatser i Sagres så vi börjar åka tillbaka österut igen. På vägen passerar vi en keramikförsäljare så vi stannar till där och gör ett litet inköp.

Eftersom vi ska till Portimao imorgon och få de nya däcken åker vi tillbaka mot Portimao. Fortsätter lite förbi och lite längre norrut till en lite by som heter Silves. Kommer fram dit vid fyratiden och ställer oss på ställplatsen där. Det lilla vi såg av byn när vi åkte in var positivt. Bland annat ett fint slott högt uppe på en kulle. Vi får se vad som hinns med imorgon innan vi åker och byter däck.

Söndagen 19 November.

Efter en stadig frukost helgar vi vilodagen och det enda vi gör förutom att läsa är att vi kör en tvättmaskin. Det blir också lite socialiserande med våra finska grannar.

Lördagen 18 November.

Melodikrysset till frukost.  Lite läsande och halvett var det dags ta en promenad bort till busshållplatsen och en tur in till Albufeira.  Bussturen tar ca 20 minuter och vi får en fin blick över omgivningarna tack vare det. Bussen kostar 33 kr per person dvs ungefär som hemma. Förvånande många passagerare kliver på och alla är i vår ålder eller äldre så egentligen borde bussen ha rullstolslyft. Föraren har uppenbarligen ambitioner bli racerförare så vi får hålla i oss ordentligt, men som Amelie säger så är han säkert tillbaka på tidtabell när vi kommer fram.

Albufeira är en jättemysig stad med en härlig arkitektur. I Portugal verkar man ha en regel om att fotgängare har företräde för vi varje övergångställe vi kommer till så stannar bilarna i god tid.
Överallt så putsas och fejas det, har man inget annat för sig så skurar man och städar. När vi stod och väntade på bussen så hade uppenbarligen en av flickorna i den lokala mataffären inget annat för sig så då satte hon igång och skrubbade markiserna utanför affären. När vi kommit in till Albufeira går vi in i ett köpcentrum. Det känns lite konstigt med julgranar och julskyltning när vi går i kortbyxor och kortärmade skjortor.

Efter lite julklappsinköp blir det lunch på en närbelägen restaurang. Pasta med gambas.

Jättegott. Sedan hemfärd med buss till vår lilla bostad. En skön avkopplande arbetsdag på njutningskontoret. Eftersom det är dagen före vilodagen så får vi inte stressa för mycket. Men vissa arbetsuppgifter måste vi göra som att vinda in markisen och ställa undan bord och stolar innan vi kan återgå till att vörda vilodagen.

Fredagen 17 November

Efter frukost kopplar vi loss bilen, ställer ut möblerna mitt på vår plats och meddelar personalen att vi ger oss ut på en utflykt men att vi kommer tillbaka och att vi vill behålla vår plats.

Vi åker lite på vinst och förlust in mot centrum av Albufeira. Det är en riktig semesterort med fullt med turister. De flesta verkar vara i vår ålder, men det beror väl antagligen på tidpunkten på året.

Det är soligt men bara 21 grader så det är perfekt för oss som inte jagar hettan utan vill se sig omkring.

Byggnaderna är i grunden vita men många har därtill olika kraftiga färger vilket gör att det för ett nordiskt öga är väldigt tilltalande. Samtidigt skulle jag inte vilja måla så i Sverige.

Kollar runt lite på nätet och förstår att man kan få en 2:a här för runt 1 mille.

Åker runt och ser oss omkring i de olika områdena, nere vid infarten till fiskehamnen har de sin variant av ”rondellhund”

Ser  en stor Lidl butik och svänger in där för att passa på och bunkra upp inför helgen. Lidl har förstått att husbilsägare är bra kunder så de har fixat speciella husbilsparkeringar. Vi gör en stor inhandling av mat och dryck så vi kan stanna ett tag  utan att behöva sticka iväg och bunkra.  Man blir glad över prisnivån på maten. Ett par fina biffar för 60 kr och apelsiner för 9 kr kg. Rädisor stora som äpplen. Grönsaksavdelningen är en fröjd för ögat och med all säkerhet även för gommen. Husbilsägare lastar maten direkt i kundvagnen och kör den ut till bilen, så kassar är onödiga och maten hamnar direkt i kylen. Bunkrade och klara återvänder vi till vår plats. Skön eftermiddag med läsning och ett par skinkmackor på nybakt bröd. Fransmännen sätter igång boule spelandet vid 15 tiden. De är verkligen duktiga. Vi sitter och pratar om hur glada vi ska vara över det liv vi lever och hur vi slipper olika bråk, krig och annat skit, när plötsligt en Engelsk husbil kör över kanten till boulebanan och skadar den nya banan. Kantbrädan har flyttat sig ca 10 cm. Stor uppståndelse, vi ser hur mannen som byggt banan springer efter bilen och skriker. Andra börjar återställa banan och personalen kommer med verktyg. Stor kalabalik.

När vi ser det här inser vi igen hur otroligt priviligierade vi är, där en skadad boulebana är det största problemet när man samtidigt läser om flyktingsituationen i Burma och hur man där dödar människor och soldater kastar barn i elden.

Nu är vi i och för sig också ett brottsoffer eftersom någon har stulit en av våra navkapslar.  Vi är säkra på att det skett här eftersom vi häromdagen stod och tittade på däcken tillsammans med Lars-Åke och Gittan och diskuterade vilken däckfirma vi skulle använda för vårt byte och då satt navkapseln där.

Vi har ju vårt arbete här på Njutningskontoret att sköta , så medan fransmännen spelar boule korkar vi upp en flaska kallt vitt vin och njuter av det och deras spelskicklighet. Pratar lite med andra svenskar om deras erfarenheter och om deras och våra vidare planer. Samt våra olika livssituationer och hur bra vi har det. De vi talat med säger att deras plan är att stanna här så länge solen lyser och sedan åka vidare. Vi funderar lite i dessa banor också för det är väldigt välordnat här med stora fina platser och trevlig personal som verkar bry sig om att vi ska trivas och de hjälper till. I morse var de inne och krattade till gruset utanför vår bil så det inte skulle vara knöligt. Trots att det står uppåt 100 bilar här känner de igen oss och vet vilka vi är och bokar in brödbeställningar osv direkt på rätt plats utan att behöva fråga vem vi är. Samtidigt inser vi att tiden går fort och snart ska vi hem till julfirandet. Så det behövs lite planering för att få till däcksbyten och tid för att åka runt och se det vi vill se. Och dessutom ta oss till flyget i tid.

Amelie lagar till en fin middag på de biffar vi köpt, kompletterat med en härlig vitlökspotatis och tomater. Senare försöker vi se på Svensk TV via mobilnätet men det blir mest att TVn står och laddar så vi får ge

Torsdag 16 November.

Som vanligt en härlig frukost med kaffe, nybakt bröd, ägg och en klarblå himmel.

Efter frukosten går vi ner och betalar för ytterligare två dagar och sen ger vi oss iväg västerut för att leta efter en bankomat. Det är varmt och skönt, växter som vi har i blomkrukor hemma är som träd här.

Efter en stunds promenerande hittar vi ett jättemysigt litet köpcentrum med 2 bankomater, supermercado,2 spritbutiker och en uppsjö av krogar. Det enda som saknas är kunder (förutom oss då) men under högsäsong är det antagligen jättefart här.  Vi tar ut kontanter och handlar en del i matbutiken och tar ett glas på en av restaurangerna innan vi går tillbaka till bilen.

En för oss rask promenad tillbaka tar cirka 15 minuter. VI läser ett par timmar i solen innan det är dags att förbereda träffen med Lars-Åke och Gittan. De kommer vid klockan fyra och vi sitter två timmar och pratar och har det jättetrevligt. Vi får många bra tips på vad vi kan göra och på platser att besöka. Det kanske bästa tipset är att vi ska ta en färja från Barcelona direkt till Rom och på så sett spara en massa tid och mil. Kvällen är jättetrevlig och under kvällen kommer flera svenskar fram och hälsar så vi får fler kontakter. Troligen kommer vi träffa en del av dom på andra platser.

Vi kommer stanna ett tag till här har vi beslutat, varför åka när vädret är bra, allting fungerar, anläggningen är jättebra och vi har trevliga grannar. Det finns ingen anledning jaga vidare när vi inte har någon stress. Äntligen börjar Amelie kunna slappna av och bara sitta ner och ta det lugnt i förvissning om att världen inte går under. Under eftermiddagen kom en man fram och började prata med oss. Han berättade att han träffat en ny dam för fyra år sedan och att de sålt hus och allting och köpt en husbil och givit sig iväg. Helt p åvinst och förlust och utan att någonsin rest vare sig med bil eller båt. De hade legat två månader här i Albufeira för att de gillade platsen så bra. Den senaste veckan hade de hyrt en bil och åkt runt lite i Portugal.

Jättekul att träffa människor som hittar på saker och som vågar.

Onsdagen 15 November

En fin morgon som vanligt härnere. Anders vaknar av att Amelie går iväg för att hämta frukostbrödet. Frukosten avåts som vanligt under ivrigt lyssnande på morgonekot på webn. Tycker dock som vanligt att de använder tiden till alldeles för mycket kvällstidnings journalistik och för lite åt seriösa frågor. Det borde finnas större och viktigare frågor än vad en helt vanlig stockholmare tror om utvecklingen av priser på bostadsmarknaden och vad amorteringskrav kan påverka detta. Public Service ska ha seriösa nyheter och väl underbyggda reportage med kunniga personer inte detta tyckande och tjafsande. Nog med gnäll från gamgubben.

När morgonrutinerna är klara tar vi en promenad upp genom ställplatsen och vidare mot havet. Det ryms åtminstone 100 husbilar här. Nu är det inte riktigt fullt men det är jättemånga här. Inser att det här är inte direkt fattigpensionärernas plats med tanke på att ingen bil ser ut att kosta mindre än 500 000kr men många över 2 miljoner. Så här är det de välbärgade som spelar boule och har kul. Här finns det besökare från Sverige, England, Frankrike, Tyskland, Holland, Portugal och Spanien och troligen fler vi inte sett. Det är en kul blandning och alla hjälps åt och skojar och pratar med varandra.  VI upplever att personalen verkligen försöker sköta hela anläggningen minutiöst. En man har som heltidsjobb gå runt och kratta efter de bilar som åkt så platsen är jämn och fin. Tre man jobbar med att bygga ut boulebanan och det är verkligen ett millimeter jobb de gör för att jämna och väga av och lägga ut en jättefin sand så det ska bli perfekt. Tvättstugan har de absolut senaste bästa modellerna av tvättmaskiner etc etc. Fin sopsortering och en jättefin servicepunkt för bilarna. VI trivs jättebra här. Blir antagligen kvar ett tag till här.

Det blir ett litet fyspass upp till strandbrinken. Det är jobbigt gå i lös sand. Vi valde göra det på förmiddagen innan det blivit så varmt.

Utsikten efter Algarve kusten är helt otrolig men man är ju lite nervös med tanke på alla varningsskyltar om att kanten håller på att erodera och att det är väldigt högt ner till stranden. Någon sa att det är 160 trappsteg dit ner. Vi provade inte.

Promenerar runt lite däruppe och går en bit österut innan vi försöker ta oss tillbaka till vår plats. Det blev hygglig motion och ganska mycket sand i skorna så ett glas vatten smakade bra när vi kom tillbaka till bilen.

Efter promenaden satte vi oss och vilade och läste en stund och då dök Lars-Åke och Birgitta upp. De gav oss information om var i Portugal vi kan fylla svenska gasolflaskor. Det går endast på ett par ställen här samt i Tyskland. Sedan är det problem, men de hade en lösning med att de monterat en fast LPG tank i bilen som kan fyllas överallt i Europa, så vi var iväg och tittade på deras installation. Det blir nog så att vi får göra en sådan installation när vi kommer hem till Sverige. Snackade med en annan svensk som pratade om sin Chromecast lösning med Tele2 som gjorde han kunde se svensk TV här. Förstod inte riktigt varför, men sedan jag tänkt efter insåg jag varför det inte funkat för oss. Vi har försökt se svensk TV via nätet från WIFI på campingen men då är det ansett som utsändning till utlandet och det går inte men om vi kör via mobilen så är det roaming och då fungerar det. Chrome casten är endast till för att spegla upp bilden från mobben till TVn.

Tog en promenad till butiken och handlade diverse ostar och annat gottis.

Till middag skulle det bli bourgundergryta som vi köpt för ett tag sedan, men när Amelie tog fram den visade det sig att förpackningen var skadad och så var även maten. Därför fick vi ta ytterligare en promenad för att gå på restaurangen. Den öppnade klockan 18 enligt google maps och eftersom vi endast ätit en liten naggande god smörgås till lunch var vi hungriga så vi stod och ryckte i dörren när de öppnade. De öppnade klockan 1800 men då serverade de endast pizza. Det ”riktiga” köket öppnade först klockan 1900. VI var hursom så sultna så det fick bli varsin pizza euphoria. En pizza med bacon, gorgonzola, pinjenötter och basilikablad bakad i stenugn. Det var en av de bästa pizzor vi ätit, även Amelie åt upp allt inklusive kanten.

Promenad i mörkret tillbaka till bilen och sedan tittade vi lite på svensk TV via mobilen. Utan att vi planerat det har det blivit en del motion idag.

Tisdagen 14 November

Vaknar vid halvniotiden, då kommer Amalie precis med det nybakta brödet. Äter frukost i lugn takt och sedan läser vi en timme innan vi tar tag i dagens tunga arbetsuppgift. Vi kopplar loss elkabeln backar bilen tio meter innan vi kör fram den tjugo meter och tömmer gråvattnet. Därefter gör vi det omvända. Tar fram vattenslangen och fyller sötvattnet. Så är arbetsdagen klar. Därefter duschar vi och sitter och läser, Lars-Åke o Birgitta kommer förbi så vi tittar tillsammans lite på elsystemet för att försöka förstå varför värmaren inte vill gå på batteridrift hela natten. Men vi blir inte så mycket klokare för det.

 Eftersom vi haft en hård arbetsdag anser vi oss ha rätt till att slippa tillreda lunch så vid tvåtiden går vi tvärs över gatan och äter lunch. Arbetsdagen fortsätter med tvättstuga på eftermiddagen. En riktigt arbetsam dag men för övrigt är det jättefint här i Albufeira så vi blir nog kvar ett tag till.

När vi sitter här och pratar så inser vi att de är lite efter i utvecklingen här jämfört med Sverige, de har inte kommit så långt att de utvecklat moln, regn och snö utan här kör dom bara med ett och samma väder sol  och klarblå himmel hela tiden. Men det är klart det blir lättare för meteorologerna då.  De kan använda samma prognos dag efter dag. Så här borde de ha bättre träffprocent.

Måndagen 13 November.

Amelie uppe först som vanligt så när Anders vaknar har hon redan varit och hämtat det nybakta brödet. Härligt med alldeles färskt bröd till frukostäggen och morgonkaffet. Strålande dag så vi sätter oss ute efter frukosten och läser. Vid lunchtid rullar en svensk Rapido in. Amelie säger då att det där måste vara Lars-Åke och Birgitta, ett par bekanta från Kryssarklubben. Mycket riktigt är det dom. Världen är väldigt liten inser vi samtidigt som man blir förvånad över slumpen att vi åkte hit på grund av en avstängd väg och att de just idag beslöt sig för att fara hit när de stått en lång tid på en ställplats bara en halvtimme bort. Det blir lite muntert samspråk och vi får tips om var vi kan köpa nya däck samt om ett par bra ställplatser och lite info om var vi kan ställa bilen när vi åker hem till jul. När vi står och språkar känner vi en kraftig brandrök som verkar tillta. Efter en liten stund hör vi en helikopter som flyger alldeles i närheten så vi går ner till stora vägen och ser en helikopter som går ner och fyller vatten i en bag och flyger iväg en lite bit och dumpar vattnet. Detta pågår under säkert en timma.  Sedan tar vi en promenad i omgivningarna för att se vad för service som finns. Det är inte mycket ett par små restauranger och en liten mataffär. Det märks på sortimentet att det är inriktat på oss turister och inte direkt för den vanlige Portugisen.

Därefter fortsätter vi läsandet under markisen. Det blir lite för varmt där en stund på eftermiddagen men framåt fyratiden går det bra att sitta där igen. Till middagen pasta med en härlig tomatsås gjord på lokalt odlade tomater och en härlig Chorizo. På kvällen håller vi andan för hur det ska gå i fotbollsmatchen Sverige Italien.

Söndagen 12 November

Fin morgon efter att ha slappat en stund på morgonen packar vi ihop vid elvatiden. Det tar en liten stund att fixa till alltihop. Men tillslut rullar vi iväg. Vi betalte 340 kr för tre nätter med el. Det är helt ok. Sedan drar vi väg söderut efter väg 393 mot Sagres.

När vi kommit ett par mil söder om Odemira på väg N120 så är den plötsligt avstängd för all trafik. Det är inte bara vi som är otroligt förvånade och störda utan vi ser ett antal portugisiska bilar som får samma problem som vi. Detta är den enda vägen söderut. Vi får åka tillbaka till Odemira och göra en lång omväg på ca 10 mil.  VI åker genom olika typer av landskap i början ett tätt beväxt landskap som senare övergår i berg och dalar mindre beväxta till röd jord med få växter och senare igen apelsinlundar och palmer.

Omvägen resulterar i att vi inte kommer till Sagres idag Istället kommer vi till Motorhome park Albufeira. Albufeira är en stor sommar/turiststad med all tänkbar service och underhållning. När vi åker genom staden passerar vi hundratals barer och cafeer. Det verkar väldigt trevlig och vi kan bara föreställa oss vilket folkliv det måste vara på sommaren. Ställplatsen i utkanten av staden är mycket välordnad stor med all tänkbar service. Vi mös redan vid infarten av personal som hjälper oss tillrätta. Vi betalar 9 eur per natt och börjar med två nätter, passar samtidigt på att beställa färskbröd till imorgon. 10 kr för 4 frallor. Det verkar finnas en stor mängd svenskar här. Direkt efter vår ankomst äter vi sill och potäter och tar en OP till det. Soligt och 24 grader i skuggan. Nu börjar det bli jättefint.

Precis utanför vår bil ligger boulebanan och det spelas hela tiden framtill mörkret vid sextiden. Det verkar vara en blandning av nationaliteter som spelar och språket en blandning av tyska, franska, svenska och engelska. I morgon får vi gå runt och försöka få lite kontakt med folket här.

Lördagen 11 November.

Skön solig morgon frukost i långsam takt till ljudet av morgonekot. När det är diskat skurar vi golvet och sedan blir det att sitta i solen och slappa och läsa resten av dagen. Kortare avbrott för ett par makrillsmörgåsar till lunch. Nu börjar vi komma in i panchislivet. Vid halvsjutiden går vi ner till Restaurangen på campingen. Det är fullt med folk och ett jätteös. Vi sätter oss i den inre delen och beställer varsin grönsakssoppa och sedan biffstek portugeese och en karaff vin. Jättegott. Måltiden avslutar vi med varsin espresso. När vi står i kassan och ska betala ser Amelie grillade kastanjer och ber få en påse sådan med oss till bilen. Notan går på 22 EUR men de får 25 dvs ungefär 250 kr. Otroligt vad billigt man kan leva här. När vi kommer ut från restaurangen så står det en orkester och spelar och alla som vi sett när vi kom står och lyssnar och klappar i händerna. Vi går till bilen och ser en gammal deckare.