Lördagen 4 November.

Det har regnat otroligt mycket under natten men vi vaknar upp till en strålande solig morgon. Utsikten från bilen är inte så dum. Det kostar endast 8 EUR att stå här med el och det finns all service vi behöver och det är välskött. Mannen som sköter det hela är mycket hjälpsam och går ut och stoppar trafiken när vi ska köra ut därifrån.

Långt bort på andra sidan bukten syns Cape Finisterre.

Vi passerar genom många små jättefina byar under dagen.

Till slut kommer vi fram till Praia Praguiera där vi ska tillbringa natten. VI får en plats 30 m från den här stranden. Direkt vid ankomsten kommer en dam och informerar oss om hur det fungerar och var de olika faciliteterna finns. Fantastiskt fint för 10 EUR. Till det kommer 3 EUR per tvättmaskin.  Vi hör hela tiden hur vågorna sköljer in. Det är bara 18 grader och det blåser en del från havet så vi blir sittandes inne. Det finns tvättmaskiner här så vi passar på att köra ett par maskiner.

Våra spanska grannar har en liten get together tillsammans med sina hundar som för ett jäkla oväsen.  Det blir en fin afton med solen som går ner i Atlanten och vågorna som skvalpar.

Fredagen 3 November.

Det har regnat under natten och morgonen men lagom till vi ska ge oss av så slutar det.

Nedan en liten översiktskarta var vi befinner oss för ögonblicket. samt en liten mer detaljerad över dagens tripp. Vädret var mulet och temperaturen gick som bäst upp till 17 grader.

Vi lämnar ställplatsen nere i hamnen och åker efter strandpromenaden de 2 kilometrarna till udden där Torres de Hercules står. En imponerande fyr byggd i sandsten ca 200 eft kr.

Det är en ca 500 m lång stenlagd väg dit upp från parkeringen och när vi kommer upp så är vi enligt telefonens höjdmätare på 93 möh, så vi har laddat upp med bra lägesenergi. Vilket kändes i benen på vägen upp. Utsikten är fin och vi kan föreställa oss hur bra den varit om vädret varit klart. Det finns en stor kompass där uppe som visar väderstrecken och som många går ner och ställer sig i.

A Coruna har på den södra sidan en jättefin strand mitt inne i staden och direkt ovanför den är en härlig aveny att promenera på vackra dagar.

Vi väljer bort den stora betalvägen söderut i förmån för en liten landsväg som tar oss genom ett härligt landskap med jättefina vyer. Det innebär också att vi hamnar i trånga situationer och lite problem inne i byarna eftersom vi inte vet hur vägarna ser ut. Vi hamnar denna dag av misstag inne i en liten by och inne på en liten lokalgata tillsammans med 4 stora lastbilar och vi skulle alla vända och mötas och försöka tas oss ut. Det var väldigt trångt och många utskjutande tak vi måste hålla undan förutom bilar, väggar människor och trottoarer. Vid ett tillfälle hjälpte en man sittandes på ett cafe oss med uppsikten över ett utskjutande tak när vi skulle möta en stor lastbil. Det var verkligen centimeter precision men det gick bra till slut. Vi var så upptagna av att lösa situationen så vi hann inte fota det hela.

VI fortsätter sydväst vart ut mot Cape Finistere. Det är Spaniens absolut mest västra punkt och under romartiden trodde man att världen tog slut här.

Vi  parkerar ute på Cap Finisterre och promenerar de sista hundra meterna ut till Hotellet samt till den berömda fyren. Den ligger på ca 100 m öh. Tyvärr är det regntungt och sikten är begränsad. När vi går tillbaka mot bilen börjar det regna.

VI åker tillbaka en liten bit till byn Fisterre och tar in på ställplatsen där. Vi blir mottagna av 2 par fransmän som vi sett i Ferrol så det blir ett kul återseende och lite snack på blandad franska och engelska.

Regnet ökar på i styrka men vi har värme och el så det är bara skönt att sitta där och se ut över viken in från Cap Finisterre

Torsdagen 2 November

Det har regnat större delen av natten men förhoppningsvis ska det avta under förmiddagen. Värmaren har fungerat i natt och det verkar bero på att Amelie slog av varmvattenberedaren innan vi la oss. Så fort vi slog på den på morgonen blev det felmarkerat. Vi får prova om det fungerar att köra värmaren på natten utan varmvattnet nästa gång vi står utan el. Vi gick upp klockan 0830 vid soluppgången som vanligt. Nu har vi lärt oss att den konstiga tidzonen kommer från tiden med general Franco. Han ville visa sin vänskap med Hitler och ha samma tid som Tyskland istället för samma tid som Portugal. Portugal har GMT -1 vilket innebär att solen går upp 0730 så här års vilket ju verkar rimligare. Vi befinner oss nu drygt 8 grader väst. Igår var vi väldigt förundrade över att de flesta butiker var stängda och att vi inte såg till några ute på gatorna och att det var obefintlig trafik. Efter lite googlande fick vi klart för oss att de firade Alla helgons dag. Så det var förklaringen till de tomma gatorna. Lagom till vi ska ge oss iväg börjar det regna kraftigt så utsikten över Ferrol r nästan obefintlig. Vi väljer bort betalvägen och åker en mindre landsväg ner till A Coruna.  När vi närmare oss Coruna avtar regnet långsamt.

Vi har varit i Coruna förra året när vi var på kryssning med MSC Opera runt Europa. Coruna är en jättefin gammal stad med en stor marina som delvis ligger inne i centrum. Trafiken leds till stor del under centrum i ett par stora tunnlar. Coruna är den näst största staden i Galicien med ca 250 000 invånare. Staden är kanske mest känd för det romerska tornet Hercules som fungerat som fyr sedan 2 hundra efter kristus.

Det gamla fortet vid inloppet till A Coruna.

Vi letar oss ner till ställplatsen i hamnen och gör oss hemmastadda. Det är inte någon direkt trängsel så vi ställer oss mitt på planen med utsikt mot båtarna. Allt verkar helt nytt och väldigt välordnat. Nu har solen brutit igenom och det är härligt väder. Eftersom det börjar närma sig lunchtid i Spanien dvs 1330 går vi iväg till Marinans Restaurang för att se om vi kan få oss lite till livs.

VI börjar med att beställa varsitt glas Rioja, VI får förutom vinet en skål med vita bönor i någon tomatsås samt lite fläsk och korvbitar och en liten brödbit till det. Kostnad 25 kr.

Efter vinet i baren går vi upp i matsalen och intar som förrätt varma räkor i vitlökssås, och som varmrätt sea rice. Det är som en paella med massor av musslor och bläckfisk. Till det drack vi ett gott vitt vin. Lunchen avslutades med Cafe Espresso. Priset för allt detta 800 kr, väl investerade pengar.

Efter en sådan här måltid måste man ta lite siesta i solen. På kvällen regnar det igen, men vad gör det vi spelar Rummy och lyssnar på smattret på taket.

Onsdag 1 November

Solig morgon och 15 grader i luften, vi går som vanligt upp i soluppgången dvs ca kl 0830 härnere. Det är ungefär samma procedur i bilen som i båten när vi är ute. Frukost i lugn och ro, sedan disk och lite fix. Därefter ska allt surras och kartor ( sjökort ) tas fram och dagen ska grovplaneras innan man lägger loss.

Idag gården lilla landsväg  N634 vi följt tidigare parallellt med motorvägen så vi tar den tio talet mil innan vi svänger ner på olika lokalvägar efter kusten. På så vis sparade vi ett antal timmar. Direkt vi kommit av motorvägen svänger vi in på en mack och tankar samt gör storrengöring av bilen både utvändigt och invändigt. Ganska behövligt faktiskt med tanke på att vi kört mer än 500 mil sedan förra gången och att vi bott i bilen 45 dygn. Priset på diesel varierar kraftigt i Spanien och det finns olika kvaliteter, så det kan bli lite förvirring. På denna mack fanns dock endast en kvalitet så valet var lätt och till vår förvåning tankade personalen åt oss. Dieseln var bland de dyrare vi sett 12 kr litern men fortfarande billigare än i Sverige.

Landskapet är omväxlande med höga berg och inklämda små byar omväxlande med fiskebyar nere vid vattnet. Det ligger ett dis över nejden så sikten blir lite begränsad stundtals. Det är mycket förfallna hus och många påbörjade avstannade byggen så vi gissar att det är bistert rent ekonomiskt här. Byarna verkar leva på fiske och turism. Ett litet kuriosa är att alla broräcken är målade i blått.

Vi åker ut efter den västra kusten av Galicien och är nästan så långt västerut man kan komma i Europa. Det västraste är nere i Portugal dit vi räknar med att komma om någon vecka. När vi kommer in i staden Ferrol åker vi in på en stormarknad och handlar lite. Man blir förvånad över priserna. Sedan ställer vi upp oss på en gratis ställplats inne i Ferrols centrum. Middag i bilen. Vi står några bilar på platsen och det är riktigt mörkt. I bakgrunden hör vi hundar som skäller, antagligen vildhundar för det verkar inte vara något hundpromenadstråk runt oss.

Tisdag 31 Oktober

Härlig solig morgon med blå himmel. Visserligen bara 14 grader men det är skönt ändå. Efter en frukost åker vi iväg västerut efter kusten. Nu känns det som att hus och miljö är bättre än vad vi tyckte igår. Tror det är en kombination av att igår regnade det och att idag har vi kommit ur Baskien. Det verkar som om vi kommit in i en mer välmående region.

VI åker på små vindlande vägar efter kusten med en massa fantastiska vyer. Vi ligger i kanten av Pyreenerna  så det är ordentligt bergigt och det är vindlande vägar med trånga 180 graders svängar så 30 km/tim känns stundtals för fort. Men vi ser en massa fina hus och gårdar.

Vi letar upp en öppen camping strax norr om staden Gijon. Vi får en härlig plats med fin utsikt. Efter middagen tar vi en promenad upp på toppen av kullen och ser på när en lite segelbåt kommer surfande in mot hamnen. Det verkar gå väldigt fort så han måste ha tidvattnet med sig.

Ovan är Anders utsikt vid middagen. Det är bara 15 grader ute och det ligger på en sval ganska frisk vind från Atlanten så vi sitter inne och äter.

Måndagen 30 Oktober

Det har regnat kraftigt hela natten så campingen är full av stora pölar. 12 grader ute. Efter frukost åker vi iväg i det kraftiga regnet. Stundtals är det svårt att se någonting. Vi håller oss på väg N634 hela dagen. Det är en liten landsväg som bitvis följer kusten och bitvis går upp genom/över bergen. Stigningen är riktigt kraftig på en del passager så farten är låg.

Vi är förundrade över hur sjavigt allt ser ut, mitt bland fina hus kan det stå ruiner och förfallna industrilokaler. Trädgårdar som inte är ansade och massor med skräp. En stor skillnad mot hur vi upplevde Frankrike. Trots att det är måndag ser vi nästan inte en människa ute och allt verkar stängt. Vi kan ju förstå den delen som vänder sig till turismen eftersom det är lågsäsong men övrig handel borde ju vara igång.

Vyerna är stundtals otroligt fina och vi undrar bara hur fint det måste vara på sommaren med solljus och värme.

När vi passerar igenom Bilbaos centrum får vi se en fantastisk byggnad som vi tror är operahuset. Vidare ser vi ett antal spännande hus där. Regnet upphör men fortfarande väldigt mulet och endast 14 grader.

VI stannar till i staden Laredo och inhandlar lite mat samt äter varsin Tortilla. Kall potatiskaka med skinka och ost till Amelie och tonfisk till Anders. Kanske inte direkt den mest frestande maten men den håller bort svältdöden ytterligare ett par timmar.

När vi är nästan framme i Santander hittar vi en ställplats i Souesa. Vi kommer dit vid halvfem och får en bra plats på stenplattor. De har bla ett fungerande WiFi nät vilket vi ju tycker är trevligt.

Söndagen 29 Oktober

Vintertiden börjar så det blir en skön sovmorgon. Växlande molnighet och 10 grader. Efter frukost ger vi oss iväg utefter en liten kustväg, men den blir till slut till en kostig så vi måste åka upp till lite mer farbara vägar.

VI åker ner genom välmående byar och passerar Bayonne och Biarritz innan vi kommer fram till Spanska gränsen. Landskapet och byggnaderna förändras märkbart när vi kommer ner till Spanien.

Det platta landskapet förändras helt plötsligt och blir ordentligt kuperat och byggnaderna får ett helt annat utseende. Själva gränspassagen märker vi inte på annat sätt än att reklamskyltarna byter språk.
Fortsätter in ett par mil i Spanien innan vi stannar till i staden Zarautz där vi letar upp en stor camping högt  uppe på ett berg med utsikt över både staden och havet. Campingen har hundratalsplatser men eftersom det är offseason är det gott om plats. Det är en ACSI camping så vårt rabattkort ger oss ett förmånligt pris. På kvällen går vi upp till restaurangen och äter. VI serveras halstrad piggvar med potatis och till det ett lokalt Riojavin. Fantastiskt gott.

Under kvällen har det börjat regna så även här känns det höstlikt men det är ganska mysigt att sitta i bilen och kura också.

Lördagen 28 Oktober

Lördag morgon tjock dimma och 9 grader ute, det är lite svalt när man går ut i kortbyxor och kortärmad skjorta.VI får påhälsning av mannen som tar betalt för ställplatsen. Uppenbarligen är deras system för att bokföra besökare på ställplatsen så komplicerat han inte sett att vi betalat utan han måste komma kräva oss igen. Nätet är så dåligt så vi an inte ens få in melodikrysset utan vi åker iväg och får fixat det senare. Vi tar väg A606 söderut mot Bordeaux som ligger 6 mil bort. Tyvärr så ser vi inte mycket av Bordeaux på grund av dimman, så det känns lite konstigt men vi rullar på i alla fall. Trafiken flyter mycket bättre än väntat genom Bordeaux. I Stockholm är det ju nästan alltid kö både inne i stan och på kringfartslederna men här rullar det på riktigt bra. VI stannar till på en rastplats för att lösa melodikrysset samt att uppdatera bloggen men nätet duger bara till melodikrysset. När vi står på rastplatsen bryter solen igenom och lyfter dimman och omedelbart stiger temperaturen till behagliga 18 grader. Så sen får vi se landskapet omkring oss när vi åker vidare.

Efter att vi passerat Bordeaux fortsätter vi ner genom Gascognes nationalpark. Svänger av och åker in till den lilla byn Ychoux . Där finns ett litet hotell och Restaurang där vi äter lunch. Vi beställer ankbröst på spett med potatis och sås. Fantastiskt gott och till dessert blir det glass, som verkar vara en kombo av sorbet och italienskglass. Vi tar bägge två jordgubbs och cafe glass. Härligt, varmrätt, mineralvatten, var sitt glas premium vin och dessert kostar 470 kr. Verkligen fint. Det var trevligt att se att gästerna på restaurangen var av alla social och åldersgrupper. Inte som i Sverige, här satt arbetare i ”blåställ” tillsammans med pensionärer och välklädda familjer och åt tillsammans. Alla hyllade en god måltid och åt flera rätter. Vi uppskattade också att alla, inklusive oss tillönskade varandra ” Bon Appetit” och var familjära trots att vi aldrig setts förr. Mycket trevligt.

Vi märker på bynamnen att vi börjar närma oss Spanien. Lunchade och klara fortsätter vi ner till Contis plague en fin ställplats 25 km söder om Mimizan ca 150 km norr om spanska gränsen.
Vi står bakom en stor sanddyn mellan oss och havet. Här är det uppenbarligen fin surfing förstår vi när vi ser alla som kommer med surfboards iklädda våtdräkter. Ställplatsen har all service man behöver med tömning av grå och svartvatten samt toalett och dusch. Dock är de senare väldigt enkla. Platsen är stor men nu är det gott om plats eftersom det är off season. Det är helt OK med tanke på att det bara kostar 9 EUR per dygn så här års.

Soligt och skönt så vi sitter i solen och läser under eftermiddagen. När det börjar bli dags att gå in och sätta sig kommer vår franske bilgranne fram och erbjuder oss få koppla in oss på hans el. Jättetrevligt. Lördag kväll med Rummy och en bra film.

Torsdagen 26 Oktober
Klar morgon och mörkt när vi vaknar halvnio. Lite svårt att vänja oss med att det är mörkt så länge på morgonen. Solen går snabbt upp och värmen kommer. Det blir 22 grader på dagen.
Vi åker vidare ut på Ile Re på slingrande småvägar genom små byar som nu verkar ödsliga men som helt klart lever upp på sommaren. Överallt är det serveringar och campingar. På ön finns också många befästningar från förr. Dessa fungerade som skydd för La Rochelle. Åker så långt ut vi kan innan vi vänder och åker västsidan tillbaka. Därefter far vi in till La Rochelle. Försöker ta oss ner till hamnen men hela tiden kommer vi in på små återvändsgator så till slut ger vi upp och åker ett par mil söderut till Rochefort och där svänger vi ut mot Ile de Oleron.

Det är en lång hög bro ut till Ile de Oleron. Från bron är det en fin utsikt över den gamla bron och gamla försvarsbefästningar.

Åker upp till Boyardville den by från vilken man kan se ut till Fort Boyard. Detta är en lite by som helt lever på turisterna som kommer för att bese Fort Boyard.

Ile de Oleron lever till stor del på sina enorma mussel och ostronodlingar och vinproduktion men den största inkomstkällan är säkert turismen.

Efter besöket i Boyardville åker vi norrut och letar efter någon öppen camping. Alla är stängda vilket är lite konstigt med tanke på att det är många husbilar ute och att franska skolorna har höstlov fram till 5 november.

Vi vänder vid norra spetsen av ön och åker söderut. Till slut hittar vi en stor ställplats som är öppen. Den rymmer 150 bilar och är öppen året runt. Så tillslut kommer vi till ro och kan tillaga lite middag. Biff med ankfetts confiterad potatis och till det en Rochefortsås. Elsystemet på campingen är inte upp till par, så säkringen löser ut hela tiden när vi använder elplattan. Vidare har de varit så smarta att de låst luckan in till brytarna så vi kan inte återställa dem utan måste byta uttag. Maten får tillagas på gas för elen ska sparas till övrig förbrukning. Efter maten sätter vi oss i solen utanför bilen och läser. Det tar bara fem minuter så drar en tjock dimma in över oss och vi måste gå in och sätta oss. Ett par timmar senare lättar dimman men då är det för kallt att sätta sig ute, så det får bli sitta inne och se på filmen En amerikan i Paris. Det tyckte vi var ett lämpligt val efter vår Paris sejour.

Fredagen 27 Oktober

Lite grå morgon och ungefär 15 grader ute.  På förmiddagen kommer bagarbilen men eftersom vi inte sett någon information om detta har vi redan ätit och vi ska i alla fall in och storhandla så vi köper inget från bilen.

Ställplatsen har tvättstuga så vi passar på att köra en maskin så vi blir av med en del av tvätten. Tvätt och torkning klart vid tolv och då drar vi iväg. Stannar till i S:t Pierre och handlar i den stora Leclerc supermarknaden där.

Utbudet här är mycket större än i Sverige och de flesta priserna är lägre. Man undrar ju lite varför, när alla i Sverige slår sig för bröstet och säger vi är bäst. Här är priserna lägre, utbudet större, kvaliteten bättre. Hur kan vi då säga det är bättre i Sverige.   Vi fortsätter små landsvägar söderut under eftermiddagen tills vi kommer till en liten by som heter Chevanceaux där finns en lugn skön ställplats. VI är endast fyra bilar där. Enligt Google Maps ska det finnas en krog i byn så vi tar en promenad upp dit. Men hur vi än letar hittar vi ingen.

En jättelugn fin by man förväntar sig bara att Rene från Allo Allo hemliga armen ska dyka upp. Tyvärr så är det jättelugnt och det finns ingen öppen krog så vitt vi kan finna så det blir mat i bilen. Gott det också. Frampå kvällen kommer en kvinna och tar betalt. Hon har ett mycket komplicerat block i vilket hon bokför alla besökare och betalningar.