Lissabon

Onsdagen 8 November

Soligt men lite kallt eftersom värmaren har stannat under natten. Men solen gör ganska snabbt så det blir skönt. Vi latar oss under förmiddagen och sitter och läser och myser samt googlar på tåglinjer, T-banor Spår vagnslinjer och kartor över Lissabon. Vid tolvtiden promenerar vi kilometern ner till järnvägsstationen.

Köper varsin tur och returbiljett in till Campolede. Tåget är ett fint dubbeldäckartåg som snabbt för oss in till stan. Det är spännande att åka med det över bron över inloppet till Lissabon. Bron heter 25 April och den är 2277 meter lång med ett längsta hängbro spann på 1013 meter. Den segelfria höjden är 70 meter. Så det svindlar lite för oss höjdrädda när vi åker över. Ovanpå Järnvägsbron går vägbron, Den åkte vi över igår med bilen och vi seglade under bron förra hösten när vi var ute på kryssning med MSC Opera. Kliver av tåget vid Campolede och tar en taxi till slutstationen av spårvagnslinje 28. Taxiresan tar ca 15 minuter och vi undrar om det är något fel på taxametern för den rör sig knappt. När vi kommer fram vill chauffören ha 47,50 kr men han får 60 och blir jätteglad.

Spårvagnen kommer nästan direkt. Det är gamla enkla vagnar som vi åker med. Det är otroligt hur vi tar oss runt. Bitvis är det extremt trångt så till den milda grad att föraren hoppar ur och viker in backspeglarna på bilar. Det är också mycket imponerande hur spårvagnen tar sig upp för branta backar och lyckas bromsa i nerförsbackarna. Förarna är mycket hjälpsamma och de verkar stanna förutom vid stationerna också där det står äldre personer och vinkar. De äldre får som vi ser det varje gång hjälp av någon förbipasserande att komma på vagnen och föraren håller vagnen tills de fått en sittplats och sitter ner. Åker hela sträckan till slutstationen där alla får kliva av. Anders har behov av en toalett så vi uppsöker en liten uteservering för att få något drickbart och samtidigt lösa toaproblemet. Serveringen sköts av en kines som inte alls verkar förstå att vi vill ha ett glas rött vin trots att en portugis försökt förklara vad vi vill ha, utan han kommer med något körsbärsvin som kanske inte riktigt var det vi önskade.

Det fina med det hela är att medan Anders ombesörjde dessa saker så googlade Amelie på restauranger i närheten och hon hittade en restaurang som heter Ze Da Mouraria uppe i en liten gränd dit vi aldrig skulle ha gått i vanliga fall. Det är ett litet ”hål i väggen” med en otroligt god mat. Stället är endast öppet mellan 1200 och 1600 och när vi kom dit klockan 1430 var det i princip fullt. Men efter ha väntat tio minuter dukades det om längst in och vi fick dela ett bord med ett parisiskt par.

Alla matportioner här är gjorda för två och kommer in på serveringsfat så får man lägga upp själv. Vi fick in vad vi tror var kalvkött tunt som lövbiff men ändå stekt mediumrare med en fantastisk sky med vitlök och till det en helt otrolig pommes frites som vi undrade om det rivit den istället för skurit eftersom den var ganska tunn. Totalt fick vi in 12 köttbitar och vi undrade hur vi skulle orka hälften, men tillslut tog vi taberas på alltihop.

Vi gjorde som google föreslog och beställde husets vin vilket visades sig vara deras eget. Ett jättegott vin. Sammantaget är detta en av de absolut bästa måltider vi någonsin ätit. Avslutar måltiden med var sin chokladmousse och varsin espresso. Notan gick på 330 kr. Detta ställe kan verkligen rekommenderas. Efter maten behövdes lite rörelse så vi spankulerar ner till spårvagnen igen och åker en liten bit innan vi hoppar av och börjar gå ner genom de smala och branta gatorna.