Joniska havet

Söndagen 18 Mars

Regnig och blåsig morgon. Vi har varit sju bilar innanför staketet på ställplatsen i natt. Så det känns ju tryggt men eftersom metrostationen ligger på andra sidan gatan har det varit mycket prat och skrän utanför. Tågen hörs inte så mycket men passagerarna på väg hem. Söndag morgon och då börjar kyrkklockorna sitt ringande redan klockan sju. Äter frukost i lugn och ro och hoppas på att vädret ska bättra på sig. Prognosen är inte rolig men å andra sidan har vi fortfarande ett av de bättre vädren i Europa om vi förstått meteorologerna rätt. Vid elva minskar regnet lite och vi packar oss iväg. Vi är glada att vi åkte Amalfi kusten igår för idag skulle vi inte sett något.  Den smala krokiga kustvägen igår får räcka så idag väljer vi motorvägen söderut. Nu när vi kommit från Neapel är det rent och prydligt igen. Det är uppenbart att ”skiten” i Neapel kommer från sopkrigen och maffians inblandning. Nu känns det bra igen att vara i Italien även om man ser att det är en fattig del av landet.

 

Nu kommer vi in i ett mycket bergigt vulkan område och det är många tunnlar och vägbroar utefter vägen. Temperaturen sjunker från 13 grader ner till 7 grader och det står stora uppmaningar på elektroniska skyltar att det är obligatoriskt att ha snökedjor i bilen. Naturen har blivit mycket kargare.

När vi passerat Castrovillari ser vi ut mot Joniska havet och ser då att vädret ser mycket bättre ut på den sidan än på västsidan av Italien. Efter en snabbkoll med SMHI ser vi att deras prognoser är mycket trevligare för ostsidan så vi ändrar våra planer.  Här ser vi herdar som går och vallar getter och får och hela landsbygden är som den var för hundratals år sedan.

Det blir en fin färd där solen bryter fram och man ser snötäckta toppar i bakgrunden.  Nu stiger temperaturen igen och som mest har vi 18 grader. Det känns lite konstigt med havet på vänster sida eftersom ju planen sa att det skulle vara på höger sida.

Framåt tretiden börjar vi leta ställplats, men alla verkar stängda och öppnar först om ett par månader. Vi kommer ner till stranden när vi söker en som ska var öppen men det enda vi hittar på utsatt position är ett skrotupplag. Men det är skönt att ta en kort promenad i sanden och känna den ljumma havsvinden till skillnad från fukten i Salerno i morse.

Passerar stora aprikosodlingar som precis börjat blomma och en massa gamla olivfält. De ser så gamla ut så vi förväntar oss nästan att Jesus ska kliva fram ur olivlundarna.

Vi åker vidare söderut. När vi kommer till Ciro Marina så ska det enligt Amelies camping app finnas en öppen ställplats så vi åker dit. Grinden är stängd men vi ser en bil innanför och en katt och en hund, På en skylt på grinden står det på tyska att man ska ringa vilket vi gör. Efter en stund kommer en man och öppnar. Han säger det är stängt men efter en stund är vi överens om att vi kan få stå över natten. Ytterligare en gång då servicekänslan hos befolkningen kommit fram och vi fått hjälp som vi inte förväntat oss. Det är trångt att komma in bland alla olivträd men sedan har varje plats en egen betongplatta att stå på och en ordentlig elcentral vilket ju är den verkliga anledningen vi vill komma in där så värmen går. Hungern är stor och Amelie fixar till varsin stor fläskkotlett med vitlökssmör och stekt potatis. Mums. På kvällen blir det Mästarnas mästare på TVn. Sitter och planerar vidare färd och inser att de flesta ställplatserna och campingarna är stängda åtminstone ett par veckor till. Det verkar bättre nere på Sicilien.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.