Äntligen på väg igen

Torsdagen 22 Februari

Fin morgon soligt som alltid. Äter frukost och ser på tysk tv när Andre Myhrer tar guld i slalom. Sedan blir det fix med att fylla och tömma tankar, sopor och betala för campingen. Vi lämnar hyrbilen till campingpersonalen som fixar tillbaka den till hyrfirman. Så drar vi iväg efter A7an österut.

Vi åker ca 200 km österut tills vi kommer till Castell de Ferro, en lite by utefter kusten.

Ställer oss på Tropic Autocaravanas ställplats. Där finns all nödvändig service inklusive el. Fast föreståndaren säger att det är konstigt men elen fungerar endast mellan 0900 och 1800 dvs på natten när vi behöver elen för värmens skull så fungerar det inte. Han tror att elbolaget har något  problem och att de haft en ingenjör på plats för att fixa det. På nätet hittar vi kommentarer från tidigare besökare att han sagt samma sak. Vi tror att elen inte fungerar pgr av att hans fru gick runt klockan 1800 och stängde av den.

Direkt nedanför ställplatsen ligger medelhavet. Det är en kullerstenstrand med mycket skräp som flutit iland. Det blåser ganska bra och vågorna slår in mot stranden.

Föreståndaren för campingen rekommenderar restaurangen som ligger i bensin stations huset. Vi går dit lite tveksamma men väldigt hungriga. Där möts vi av en jättefin lokal och trevlig personal. VI inleder med lite fantastiskt god carpaccio i väntan på räksalladen. Den bestod av potatiskaka med crabsticks och ett par jätteräkor ovanpå. Det var kanske inte precis vad vi förväntat oss. Till varmrätt beställde vi kalventrecote med Roquefortsås och pompe. Det är den bästa köttbit vi ätit på mycket länge. Avslutar måltiden med varsin espresso och en limonchello. Restaurangen överträffade verkligen våra förväntningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.