Ytterligare en dag i Venedig

Tisdagen 24 April

Lugn skön morgon. Vid halv ett börjar vi den 1,5 km långa promenaden genom parken till busstationen. Solen gassar på och gångvägen är exakt rak så den känns väldigt lång. Det blir endast någon minuts väntan innan bussen till stan kommer.Går direkt upp mot norra sidan av San Croce.

Venedig är en stad byggd på vattnet, byggd på miljontals träpålar av ek och alm som slagits ned i den sandiga och leriga jorden.  Venedig består av sex stadsdelar samt öarna utanför. Det är dessa som symboliseras i gondolens förstäv – tillsammans med Dogens huvudbonad. De sex stadsdelarna, kallade sestieri, är:

  • Canaregio: Den nordvästra stadsdelen.
  • Castello: Den mest östra stadsdelen av Venedig, (Venedigs Östermalm) där man finner fotbollsplanen, basketarenan samt Bienalen. Fick sitt namn av fortiljen som skyddade österut mot havet.
  • San Marco: Den centrala delen av Venedig, där bland annat domkyrkan är belägen med skyddshelgonet Sankt Markus reliker.
  • San Polo: Är mitt i Venedig – på ”andra” sidan av Rialtobron, vilket sedan Venedigs ursprung har varit stadens/republikens handelscentrum.
  • Santa Croce: Är centralt beläget och innefattar även järnvägsstationen St:a Lucia och bussplatsen Piazzale Roma.
  • Dorsoduro: Den hårda ryggraden av Venedigs 118 öar – dorso duro.

 

I Venedig tillåts ingen biltrafik förutom på vändplanen vid Piazzale Roma. Man går eller tar egen båt, gondol eller båttaxi, traghetto eller vaporetto. Att promenera är relativt enkelt, men är man gammal eller sjuklig kan det vara besvärligt att ta sig fram, särskilt som ovan turist; gatorna är ojämna och det finns många trappbroar att ta sig över. Det känner man ju av.

Amelie hittar direkt en båt att köpa.

Det bästa sättet att ta sig någonstans i Venedig är att åka båt, särskilt längre sträckor. Det vanligaste färdmedlet är vaporetton, en sorts vattenbuss, som har flera linjer runt Venedig och genom Canal Grande, samt till öarna runt om. Att åka gondol är annars ett klassiskt sätt att ta sig fram även på de mindre kanalerna som skär genom Venedig; det är dock väldigt dyrt och används mest av turister. Lite dyrare är taxibåtarna, men de är bäst när man har bråttom.

Den fasta befolkningen i Venedig har ofta egna båtar vilka påminner om en liten traghetto och de rors stående i aktern. Sedan finns båtar för transporter av varor av alla slag; kommunala båtar för sopor och underhåll, även polis, brandkår, ambulanser och andra italienska myndigheter tar sig fram med båt i staden.

Ett elegant fortskaffningsmedel dyker upp när vi står och funderar över inköp av en båt.

Promenerar väg öster ut efter Canal Grande och ser den gamla järnvägsstationen på andra sidan Kanalen.

Vi möter upp Tina och Lasse vid den nya bron över Canal Grande, den är bara 100 år gammal.

Därefter leder Tina oss runt på den norra ön Cannaregio och in i icke turistområden. Områden där det tidigare varit judiska ghetton.

Senare på eftermiddagen blir vi hungriga och slår oss ner för en liten lunch vid kanalkanten. Sitter och tittar på alla transporter som går på kanalerna. Här måste allt antingen köras med båt eller bäras/ släpas på någon liten vagn.

Praktiskt med trappa direkt in från kanalen.

När vi ska ta oss tillbaka över Canal Grande åker vi en publik gondoltjänst för endast 2 EUR per person.

Åter på Santa Croce blir det en promenad upp till Piazzale Roma med en vätskekontroll på vägen. Sedan taxi tillbaka till bilen. Enligt stegräknaren i Amelies telefon har vi gått nästan 9 km ungefär lika mycket som igår. Det känns i alla muskler och fötter.